”Det är som en fritidsgård”

I min del av Norrköping byggdes nyligen förortscentrumet om till en ”galleria”. Låga hus blev en stor glaskub med parkeringshus på de övre våningarna och affärer i två plan på de undre. Men Hageby centrum var inte riktigt som andra nya köpcentrum i staden.

När byggbolagen kallade sina nya bostadsprojekt i området för ”Söderort” och ”Vasastan”, behöll köpcentrumets ägare det av den rasistiska allmänheten negativt laddade Hageby. Det var ett förvånande men glädjande försök att ta tillbaka det öppet föraktade förortsnamnet. Hageby var minsann inget att skämmas för, signalerade det. Sloganen var ”Världens centrum” – ytterligare ett tydligt ställningstagande för det positiva med mångkulturen i området.

En ny spårvägslinje fick hållplats precis vid portarna och en cykelväg drogs hela vägen till porten på den bilfria framsidan. På insidan härskade visserligen komiskt buttra privatpoliser, men andra saker följde inte mallen för hur köpcentrum brukar designas. I några outhyrda butikslokaler skapades fria vilorum med bekväma fåtöljer. I andra upprättades kontorsplatser med avgiftsfritt trådlöst internet. Ickekommersiella hörn att fly till, privata kvasiallmänningar. Påfallande annorlunda jämfört med konkurrenten Ingelsta Shopping, där konsumtion på kaféer och restauranger är det enda alternativet för trötta ben.

Brist på hyresgäster tycktes bara vara en del av förklaringen. Den andra pusselbiten verkade utgöras av den skruvade form av Starbucks-spotifiering som A. Sol uppmärksammat på sin blogg:

”Det vi betalar med är att företagen sakta tar över de allmänna ytorna, samt tar över oss inifrån: Tar över vilka platser vi i vårt medvetande plockar fram då vi ska stämma träff med våra vänner, eller bara ägna oss åt en stunds kontemplation. Dessutom kan de eventuellt maskera vad de egentligen håller på med… Nämligen tjänar pengar på dig, hur mycket de än erbjuder dig gratis.”

Även biblioteket tvärs över gatan ska nu flytta in i köpcentrumet. Allmänningar och stadsliv sugs in på privat område, i Hageby kommer inte finnas särskilt mycket annat än centrumet.

Skillnaden på privat och offentlig plats är dock fortfarande fundamental. Ordningsvakterna på Hageby centrum var naturligtvis inte sena att kasta ut normbrytande personer från de skenbara allmänningarna.

Trots detta var Hageby centrum en udda fågel som det var svårt att bestämma sig för att hata eller smyggilla. Tills i våras. Plötsligt bytte företaget namn på köpcentrumet till Mirum galleria. Hageby var tydligen visst något att skämmas för. Och i dagarna har den moderata dagstidningen Norrköpings tidningar gått till hård attack på gallerian i en artikelserie.

Idag skriver tidningen i sin ledare att gallerian var en ”felsatsning” och att sloganen var ”patetisk”. Anledningen är att den inte drivits tillräckligt kommersiellt. I en artikel i samma tidning citeras en (anonym!) butikschef:

 – Det är som en fritidsgård där. Vi butiksägare vill ha köpstarka kunder. För oss är det inte intressant att räkna hur många gäster som går ut och in genom dörrarna. Det ger fel siffror, siffror som kommer att se ännu bättre ut när biblioteket öppnar här. Men det gynnar inte oss.

Glotternskogen

Det är svårt att promenera i stan utan att bli lite irriterad. Det är nödvändigt att regelbundet kliva ut ur kulturen och vila. I Norrköping är det bästa sättet att ringa telefonnumret 011-15 34 60 och boka en tid i den kommunala bastun i Glotternskogens naturreservat. Det är helt gratis och kommunen tillhandahåller ved, men det kan vara bra att ha med sig en tidning och tändstickor att tända med.

Till bastun finns ingen bilväg, endast stig. Det är ganska lätt att hitta dit, men eftersom topografiska kartor är en av livets meningar bör alla besökare ha med sig den orienteringskarta som den lokala klubben publicerat fritt på nätet (här lite ihopklippt och med bastun utsatt och några nya stigar markerade i blått):

Lantmäteriets Terrängkartan (581 Norrköping) saknar helt information om terrängen i naturreservatet, men kan vara bra att ha för att hitta dit. Eftersom bilvägen mot Katrineholm saknar vägren och är livsfarlig är det bättre att cykla till Mela och ta en stig över till vägen som leder till Syraksviken. Från Norrköping blir det en trevlig cykeltur på 19 km enkel väg, med nedförsbacke på hemvägen.

Det är något fantastiskt med bastun. Att den är öppen för alla, att ingen avgift exkluderar ens de allra fattigaste. Tyvärr kan de med funktionsnedsättningar ha svårt att ta sig dit, det vore önskvärt med en kommunal tillgänglighetsanpassad bastu någonstans också.

Igår besökte jag Glotternskogen tillsammans med en vän. Vi bestämde att det behövs en sajt med gratisaktiviteter i Norrköping. Vi som inte har råd att fika på kafé så fort vi vill träffa någon behöver tips på vad vi kan göra istället. Bastun i Glotternskogen är ett sådant tips, men det finns hur mycket som helst att göra som är gratis, roligt, trevligt, avslappnande, sällsamt. Det är viktigt att skapa allmänningar, men minst lika viktigt att nyttja allmänningar.

Eller på kommunalpolitikerspråk: Missgynna det lokala näringslivet.


Övre glottern från den kommunala bastun